Fröer till ärtor

Att odla sockerärter är både enkelt och lönande och dessutom smakar de så väldigt mycket bättre än de som butiken kan erbjuda. Efter skörd tappar de nämligen snabbt både sin spänst och söta smak och den som en gång har känt skillnaden mellan hemodlat och köpeärter är för evigt förlorad!

Grupper:
Det finns flera olika sortgrupper och skördetidpunkt och användningsområde skiljer sig dem emellan.

Sockerärter skördas innan fröna har börjat att svälla upp, eftersom de annars blir trådiga. Man äter hela fröskidan med ärter och allt.

Brytärter är en vidareförädling av sockerärt och kan skördas under en längre period eftersom de inte blir trådiga. Tvärtom blir de bättre i såväl smak som konsistens när de är mer fullmatade. Brytärt är också den ärta som lämpar sig bäst för infrysning. Skördas när ärtan är fullt utvecklad och skidan fortfarande är spänstigt grön.

Spritärter eller märgärt var väldigt vanligt förr men har kommit att falla alltmer i glömska. De odlas för de gröna ärtorna som vi numera oftast köper djupfrysta. De är lättodlade men för att komma åt ärtorna inuti skidan så måste de spritas, en rogivande men tidskrävande syssla.
Kokärter äter man som regel inte färska utan torkas och kokas soppa på. Det är dessa ärter som den klassiska ärtsoppan ska göras av.

Växtplats och gödning:
Växtplatsen skall alltid vara öppen och ha sol under så många timmar som möjligt för ett bra resultat. Det finns lågväxande sorter som bara blir 30-40 cm höga men det finns också de som blir uppemot två meter. Läs noga på påsen hur högt de olika sorterna växer så att det inte blir för trångt. Ärter kan med något undantag odlas i hela landet och växer på de flesta jordar bara de är väldränerade. Bäst resultat blir det dock om jorden är såväl mullrik som porös och en årlig inblandning av kompost eller välbrunnen stallgödsel gör underverk med trötta jordar. Eftersom ärter liksom andra baljväxter har kvävefixerande bakterier på sina rötter så är extra kvävegödning inte nödvändigt, tvärtom så leder det till veka plantor och sämre skörd. Däremot är det bra att tillsätta kalium och fosfor i samband med att såbädden förbereds.

Sådd:
Ärter är inte lika känsliga för kalla jordar som bönor och de kan därför sås tidigare. För extra tidig skörd kan de också försås inomhus för senare utplantering. Väl avhärdade plantor eller direktsådda brukar också klara av enstaka frostnätter utan problem. Följ noga anvisningarna för avstånd på påsen och tänk på att högväxande sorter kommer att kräva uppbindning längre fram. Såväl fåglar som sniglar gillar groende ärtfrön så håll utkik efter dessa marodörer och lägg eventuellt en fiberduk över dem tills plantorna har vuxit på sig.

Skötsel:
Efter groning och uppkomst är det viktigt att regelbundet hålla efter ogräs. Ärter har en dålig förmåga att konkurrera med ogräs om såväl ljus som näring. När plantorna blivit ungefär 10 cm så är det fördelaktigt att kupa upp jord på stammarna så kommer de att stå betydligt mer stadigt. I det här stadiet är det också dags att sätta upp stöd för mer högvuxna sorter. Stödet kan till exempel vara ett nät som spänts mellan stolpar, eller varför inte använda ris och kvistar om det finns tillgängligt. Dessa sticks ner i jorden i raderna för plantorna att klänga på. Den växande ärtplantan bryr sig inte om vilket du väljer men viktigt är att det sker tidigt då plantan sätter en ordentlig fart när den väl funnit sitt stöd.

Skörd:
Ärter växer fort och när skidorna väl börjat svälla kan man skörda sockerärt dagligen under sommaren. Det är viktigt att skörda ofta innan fröna börjar svälla upp eftersom de annars blir tråkiga i konsistens och dessutom trådiga. Kokärter skördas först när baljor och frön börjar torka på plantan. Torkningen fortsätter sedan inomhus och när fröna sedan är helt torra kan de förvaras i rumstemperatur under lång tid framöver.

Problem:
Ärter är som regel väldigt friska och drabbas sällan av problem. Bladlöss kan ibland angripa topparna på de unga plantorna och behandlas lätt med ett växtvårdsmedel eller tvättas bort med kallt vatten från trädgårdsslangen.

Växtföljd:
Ärtor, bönor och andra baljväxter berikar jorden med kväve genom att de lever i symbios med kvävefixerande bakterier som finns naturligt i jorden. När du har slutskördat ärtplantan och tar bort den för kompostering finns det en hel del kväve kvar i jorden som kan utnyttjas i växtföljden. Genom att så till exempel sallat eller kål som gillar kväve efter skörden av ärter kan de utnyttja detta överskott. Dessa kan dessutom tåla både låga temperaturer och en hel del frost så det blir möjligt att skörda under en lång bit in på senhösten/ vintern.