Växtnäring

Växtnäring

Kretslopp av näring

Kretsloppet på jorden är lite svindlande – alla dessa näringsämnen som flödar i systemet. När vi matar odlingen, så får vi frodiga och rikblommande växter som ger god skörd.

Växtnäringens A-B-C stavas “N-P-K”

Av de näringsämnen växterna får från jorden är de mest centrala kväve (N), fosfor (P) och kalium (K). För en odlare är det bra att veta att kväve, som gör växterna frodiga, också kan göra dem lite känsliga för köld. Efter högsommaren ska därför fleråriga växter helst inte få kväverik näring som hönsgödsel, guldvatten eller gräsklipp.

När ska jag ge näring – och hur mycket?

Traditionellt ger man en rejäl dos näring på våren eller hösten. De växter som behöver det får dessutom kompletterande näring under odlingsssäsongen. Nackdelen med höstgödsling är att regn och snö orsakar en del näringsläckage. Om man gödslar på våren är det bra att göra det 2-3 veckor före sådd.

En del växter slukar näring, exempelvis kål, tomater och gurkväxter. Andra, som potatis, behöver inte lika mycket. Vissa växter ger näring till jorden. I rotsystemet hos baljväxter, som ärter och bönor, finns nämligen bakterier som plockar upp kväve från luften.

På odlingsanvisningarna kan du se ifall en växt behöver mycket näring eller klarar sig med lite mindre.

Några olika sorters näring

• Kompost

Komposten är odlingens hjärta!. Där förvandlas avfall från kök och trädgård till mörk och näringstät jord. När man blandar kompost i jorden får den både mer näring och bättre struktur. Ytterligare en nivå av jordförbättring är att tillföra bokashi – allra helst mixat med biokol.

• Täckodling / Ytkompostering

Täckodling är en sorts ytkompostering. Här sker nedbrytningen av komposten i landet medan man odlar. Gräsklipp, ogräs och annan grönmassa läggs mellan växterna ovanpå jorden. Det ser så mysigt ut med täckodlade plantor, lite som ett hobbit-land. Har man tillgång till blåstång är också det ett bra täckmaterial.

Täckodling håller kvar vatten i jorden, kväver ogräs och bidrar med finfin näring när det bryts ner. Det är bra att lägga på ca tio centimeter. Då håller sig täckmaterialet fuktigt på undersidan, vilket skapar en effektiv nedbrytning. Det går bra att ha med ogräs. Lägg dem överst i täckodlingen med rötterna uppåt, så torkar de ut i solen. Rotogräs brukar vi dock inte använda.

Nackdel: se upp för sniglar under täckmaterialet!

• Guldvatten / Kissvatten

Urin är ett alldeles förträffligt gödningsmedel. Späd ut en del kiss till nio delar vatten. Det finns kombinerade pottor/vattenkannor som kan underlätta projektet.

• Naturgödsel

Naturgödsel från ko, häst, får och höns är god näring i landet. För en giftfri odling väljer man ekologisk gödsel, från djur som inte betat på besprutad mark. Färsk stallgödsel kan skada växternas rötter och behöver därför vila ett tag innan användning. Andra animaliska näringstillskott är blodmjöl, benmjöl och fiskemulsion.

• Nässelvatten

Lägg nässlor i blöt och låt blandningen stå under lock minst 3-4 dagar, gärna längre. Det kommer att lukta pyton, men det är en riktig hälsokur för växterna. Precis som urin ska det spädas innan användning. Har nässelvattnet jäst i två veckor eller mer, så kan man blanda det med nio delar vatten. Har det bara jäst några daga kan man blanda i mindre vatten.

Tips: det går även att göra gödselvatten från andra gröna växter, till exempel vallört.

Odla jorden!

När vi ger näring till växterna är det egentligen jorden vi matar. Under ytan finns ett intrikat ekosystem av smådjur, svampar och bakterier. Detta mikroliv bryter ner näringen och avger den i en form som växterna kan använda. Om det sen är ätliga saker vi odlar landar näringen i oss. Runt, runt snurrar kretsloppet.

Författare: Johanna Damm

Faktagranskad av Erik Hoekstra

Senast uppdaterad 2022-10-14