Skadedjur och sjukdomar

Skadedjur

Det är många skadegörare som tycker om och vill angripa tomatplantan och dess frukter och en hel del av dessa måste åtgärdas i tid för att inte skörden allvarligt ska äventyras. Till vår hjälp finns numera sällan några bekämpningsmedel att ta till och därför är det viktigt att regelbundet, gärna varje vecka kontrollera plantorna noggrant. Ofta hittar man skadeinsekterna på undersidan av bladen och genom att använda gula klisterskivor och granska fångsterna noga kan man upptäcka ett angrepp och tidigt sätta in motåtgärder.

• Bladlöss angriper ofta de unga plantorna. Bladlöss förökar sig snabbt och alla angrepp måste stoppas i tid innan det blir ohanterligt, använd växtvårdsmedel, såpa eller liknande. Det går också som regel bra att klämma ihjäl insekterna mellan fingertopparna eller att tvätta plantans angripna delar med kallt vatten. Glöm inte att upprepa behandlingen eftersom det alltid är någon som lyckas undslippa behandlingen och snabbt förökar sig igen.

• Vita flygare är också en insekt som ofta dyker upp i odlingen. De trivs framför allt i instängda, torra och varma utrymmen som på en varm solig fönsterbräda eller i ett växthus. Insekten har flera stadier men det är de vuxna, flygande djuren som gör störst skada genom att suga växtsaft ur plantans unga delar. Vid svåra angrepp kan bladen smutsas hårt av insektens exkrementer i vilka olika svampar snabbt tillväxer och bildar en smutsig svart hinna. Denna hinna hindrar ljuset att nå bladet vilket leder till att bladet torkar in och vissnar. Använd växtvårdsmedel eller såpa för att stävja angreppet. Ett annat, väldigt bra sätt att bekämpa vita flygare är också de gula klisterskivor som finns på marknaden. Dessa är helt giftfria och de flygande insekterna attraheras av den gula färgen och när de väl fastnat i klistret så kommer de inte loss. Skivorna fungerar även bra mot alla andra flygande skadegörare som sorgmyggor och trips.

• Rotsjukdomar kan uppträda om du odlar i samma jord flera år i rad, vilket ofta är fallet vid odling i bäddar i växthus. Ett samlingsnamn på den här gruppen av skadegörare benämns ofta som ’’jordtrötthet’’. Det går inte att se några skadegörare med blotta ögat, utan det handlar om mikroskopiskt små organismer, ofta nematoder som angriper plantans rötter. Det bästa botemedlet är att byta växtplats varje år men i ett växthus är det ofta inte möjligt. I stället förbättrar man jorden med rejäl inblandning av kompost, välbrunnen stallgödsel, gräsklipp och så vidare, alternativt så byter man ut all jord. Den jord som man tar bort kan användas till alla andra växter men inte till just tomat eller paprika som båda angrips.

• Spinn, eller spinnkvalser som de också kallas är ett millimeterstort spindeldjur som suger växtsaft ur plantan. Den spinner samtidigt ett fint spindelnät tätt, tätt intill bladen och vid kraftiga angrepp ser det ut som om hela plantan är insvept i spindelväv. Det är framför allt i den tidiga plantuppdragningen som djuret kan orsaka skador, mer sällan under sommaren i odlingen. Spinn trivs bäst i varma, torra och instängda miljöer som i ett varmt fönster där tomatplantor står och trängs i väntan på utplantering. Just plantor som stannat i växten beroende på trängsel, för liten kruka, ojämn vattning och gödning är de som angrips först. Ett kraftigt angrepp kan snabbt sprida sig till andra plantor och det är därför viktigt att regelbundet kontrollera om det finns spinn. Kontrollera undersidan av bladen och särskilt de blad som kan se lite gul-grön-röda och skamfilade ut. Ett förstoringsglas kan behövas då spindelkvalstren är små. Den främsta åtgärden är att säkerställa friska och välmående plantor som inte står och trängs. Rätt såtid i förhållande till dina förutsättningar för utplantering och en kruka som har rätt storlek i förhållande till plantans behov av vatten och gödning minskar risken för angrepp avsevärt. Man kan också använda sig av små nyttoinsekter som äter upp skadegörarna och man brukar då prata om biologiskt växtskydd.

• Grönsaksfly är en vacker nattfjäril som tillhör familjen nattflyn. Den vuxna insekten orsakar ingen skada på tomaterna utan det är i stället dess glupska larv som man behöver hålla utkik efter. Vanligtvis är inte skadorna så omfattande utan tomaterna räcker till både dig själv och fjärilen. Själva angreppet brukar dyka upp på sensommaren i augusti/ september. Man noterar skadorna genom att det finns ätskador på tomatfrukter och blad men vanligtvis ser man inga spår av vem som är skyldig. Om man tittar noga hittar man dock spår av larvens exkrementer under plantan. Larven som är otroligt välkamouflerad i grönt till mer eller mindre bruna nyanser har olika färg beroende på var den placerat sig. Om man ruskar plantan hårt så faller de feta och tjocka larverna ner till marken och kan då oskadliggöras.

Svampsjukdomar

Svampsporer finns överallt runt omkring oss alla och även så runt tomatplantorna. Det betyder dock inte alls att tomaterna alltid angrips av svampsjukdomar, tvärtom är de väldigt motståndskraftiga att stå emot angrepp. När de angrips av olika svampar är det ofta vi odlare som inte har lyckats ge plantorna rätt förutsättningar, utan tvärtom gjort något fel i tron att gynna plantorna. Vid odling på friland är svamp sällan problem, förutom då kanske när sommaren och hösten bara bjuder på regn förstås. Vid odling i växthus är det vanligaste felet vi gör är att ha för dåligt med frisk luft i växthuset orsakat av att vi håller det helt stängt i tron att det blir varmare och bättre för plantorna. Det vi i stället skapar är en varm, fuktig och instängd kuvös där plantorna snabbt blir offer för alla svampar som kan tänkas vilja angripa dem. Genom att alltid säkerställa att fuktig luft kan vädras ut, gärna genom ett fönster i båda gavlarna så att det blir lite korsdrag minskas risken avsevärt för angrepp. God odlingshygien i växthuset är också viktigt. Ogräsrens, borttagna blad och ruttnande frukter ska alltid avlägsnas från växthuset, inte sen utan direkt. Dessa blir annars lätt en grogrund för svampsporer att spridas vidare ifrån.

• Mjöldagg syns på plantans blad som en vit, senare grå beläggning. Det finns mängder av olika raser av mjöldagg men gemensamt för dem alla är att de är väldigt värdväxtspecifika, dvs tomatmjöldagg angriper tomat inte någon annan växt. Svampen kan också uppträda som små halvt genomskinliga prickar till små ringar på skalet på frukterna. Dessa så kallade ghost spots finns endast på fruktens yta och går aldrig in på djupet i frukten. Mjöldagg dyker ofta upp i slutet av växtsäsongen och oftast endast i växthus.  Genom att ventilera väl reduceras ofta angreppet men kraftigt angripna blad tasgärna bort och läggs i komposten eller grävs ner.

• Potatisbladmögel förväxlas ibland med mjöldagg men det är två olika svampar som står bakom. Både tomat och potatis kan angripas men oftast sker smittan via en redan tidigare angripen potatisplanta. Ett effektivt sätt att slippa angrepp är att hålla odlingen av tomater och potatis väl åtskilda. Vid odling i växthus är det sällan som angrepp sker, utan det är i stället oftast på frilandsodlade tomater som skadan syns. Förloppet är som regel både snabbt och brutalt med helt nervissnade plantor på mycket kort tid. Angreppet startar som bruna partier som snabbt breder ut sig på blad och frukter och varmt, fuktigt, regnigt och kvavt väder är bra förutsättningar för ett angrepp. Har ett angrepp väl konstaterats är det viktigt att snabbt ta bort såväl angripna växtdelar som plantor. Släng dessa i soporna, inte i komposten eftersom de lätt övervintrar till nästa år.

• Gråmögel är vanligt förekommande i slutet på växtsäsongen. Svampen som är allmänt förekommande kan angripa alla delar av växten men sårytor på stammen, bladstumpar eller spruckna frukter är ställen som ofta drabbas. Det är sällan som svampen orsakar skador på friland, utan det handlar nästan alltid om odlingar i slutna utrymmen som växthus och drivbänkar som är utsatta. Det är viktigt att hålla en god hygienisk standard i växthuset eftersom svampen angriper skadade eller döende växtmaterial först. Borttagna tomattjuvar, ogräsrens eller avklippta blad på marken i kombination med (alltför) fuktig, stillastående luft är inkörsportar för svampen. Bästa botemedlet är att vädra i växthuset och under hösten bör alltid ett fönster eller dörr stå på glänt för att möjliggöra luftcirkulation.

• Sammetsfläcksjuka är en svampsjukdom som framför allt drabbar tomatplantans blad. Under sensommaren uppträder på bladens ovansida sprida gulgröna fläckar. På undersidan hittar man en filtaktig brungrå beläggning. Oftast startar angreppet på plantans äldre blad men sprider sig snabbt uppåt i plantan. Svampens tillväxt gynnas och är beroende av en hög luftfuktighet och därför är det som regel endast tomatplantor i växthus som drabbas. Åtgärder är luftning av växthuset och att säkerställa god hygien, det vill säga ta bort äldre blad för att skapa luftcirkulation kring plantorna. Om ett angrepp väl har konstaterats är det viktigt att snabbt ta bort och destruera angripna blad och inför kommande odlingssäsong är det nödvändigt att grundligt rengöra växthuset då svampens sporer lätt övervintrar. Det finns resistenta sorter och har man tidigare haft problem med sammetsfläcksjuka kan det vara en god idé att endast odla sådana sorter!
• Spökfläckar, ghost spot- se mjöldagg

Fysiogena skador

Växter kan få skador eller växa onormalt utan att de för den skull är angripna av en svamp eller skadeinsekt och dessa skador kallas gemensamt för fysiogena skador. Skadan kan bero på en eller flera olika faktorer eller en kombination och ofta syns symptomen först en tid efter att skadan inträffat. Plantorna kan bli försvagade i sin tillväxt vilket inte sällan leder till sekundära angrepp av svampar, bakterier och insekter vilket kan göra det ännu svårare att avgöra vad som är den primära orsaken till skadan. Vanliga orsaker till fysiogena skador är suboptimala nivåer av ljus, temperatur och luftfuktighet.

• Krullade blad

Under försommaren när tillväxtförhållandena med ljus, värme och näring är på topp leder det till kraftig tillväxt hos tomatplantan. Plantan kan då ibland uppträda med starkt krulliga blad i toppen av plantan. Det är alltid bara de unga bladen som är under utveckling som uppvisar symptom, inga andra. Det är ingen anledning till omedelbar oro men synliggör kanske att näringsnivåerna är lite höga och det kan därför vara läge att minska något på näringstillförseln för ett kort tag. Krullade blad brukar inte påverka kommande skörd på något negativt sätt. Denna skada ska inte alls förväxlas med angrepp av bladlöss eller förekomst av pyralider, läs vidare om dessa båda betydligt allvarligare problem.

• Grön nacke

Tomatens övre del närmast fästet färgar inte in, utan är grön till gulgrön till sin färg trots att resten av frukten redan har fått sin röda färg. Orsaken är att frukten utsatts för alltför mycket sol och värme på dessa delar och därigenom förstört fruktens möjlighet att bilda det röda färgämnet lykopen. Brist på calcium kan förvärra skadan. Åtgärder är att skugga växthuset under sommarens värmeböljor samt att gödsla med ett allsidigt gödningsmedel.

• Spruckna frukter

Under sensommaren/ hösten är det vanligt att tomatfrukterna spricker vid mognad. Orsaken är alltid att tillväxten inuti tomatfrukten är kraftigare och snabbare än vad skalet hinner med att anpassa sig till. Skalet blir då för litet för den svällande frukten vilket resulterar i att den spricker. Det finns flera faktorer som påverkar graden av skada. Den viktigaste faktorn är sortval, vissa sorter är fullständigt hopplösa med att frukterna alltid spricker under sensommaren. Tyvärr är det mycket sällan som informationen finns på fröpåsen, utan man får helt enkelt prova sig fram.

Det är också så att om man låter frukterna sitta kvar lite för länge på plantan efter att de är skördeklara så spricker de lätt. Motåtgärd är att skörda direkt när frukterna är mogna. Ytterligare en faktor som påverkar andelen av spruckna frukter negativt om man odlar i växthus är luftfuktigheten. Genom att alltid hålla ett vädringsfönster eller dörr lite öppen så säkerställer man att överdriven luftfuktighet vädras ut. Man kan också tänka på att vattningen sker på förmiddagen så att det hinner torka upp lite innan eftermiddagen/ kvällen.

Bristsjukdomar

Alla växter behöver näring i större eller mindre omfattning. Vissa ämnen behövs i stor mängd, dem kallar vi makronäringsämnen. Andra behövs endast i en mindre mängd och dem kallar vi mikronäringsämnen. Brist kan uppstå för vart och ett av dessa ämnen och symptomen hos den växande plantan kan vara mer eller mindre diffusa. Genom att använda en jord av god kvalité och dessutom regelbundet tillföra ett allsidigt gödningsmedel minimerar vi risken för att bristsjukdomar ska uppstå. Näring kan tillföras i olika former, organisk och oorganisk. I hemträdgården är en organisk näring ofta att föredra eftersom jordens makro- och mikroorganismer gynnas och på så sätt stärks jordens förmåga att leverera det som växterna vill ha. Regelbunden tillförsel till jorden av kompost, gräsklipp och välbrunnen stallgödsel är bra sätt att förbättra jorden både på kort och lång sikt.

• Pistillröta är namnet på den skada som uppträder i toppen på tomatfrukten. Anledningen är brist på kalcium i den svällande frukten och svåra skador kan medföra helt förstörda frukter. Bristen kan uppkomma dels genom att mängden calcium i jorden är för låg men det kan också handla om att vattningen är alltför ojämn. Skadan motverkas genom att regelbundet gödsla plantorna med ett allsidigt gödningsmedel och att vattna innan plantorna slokar. Vissa sorter är mer känsliga än andra och ofta drabbas storfruktiga tomatsorter mer kraftigt. Körsbärstomater är som regel mindre känsliga och uppvisar sällan symptom.

• Kvävebrist

Alla växter behöver kväve (N) i större eller mindre utsträckning. Kväve är en förutsättning för att växten ska kunna tillväxa med nya skott, blad och stjälkar. Snabbväxande plantor som tomat har ett särskilt stort behov av kväve och brist ger direkt påverkan på plantans välmående och tillväxthastighet. Man brukar också prata om lättrörliga och svårrörliga näringsämnen i växter. Terminologin anger om plantan har förmåga att flytta ett näringsämne i plantan till ett annat ställe där det behövs bättre just då. Kväve är lättrörligt näringsämne och plantan kan därför flytta kväve från äldre blad som då gulnar, till yngre blad som är under utveckling och har stort behov av kväve under sin utveckling. En bra och tidig indikator är därför att om de nedre, äldre bladen på tomatplantan börjar gulna så är kvävenivåerna alltför låga. Man kan även titta på hela plantans blad där färgen alltid ska vara frodigt mörkgrön vid optimala kvävenivåer. Om bladen i stället är gulgröna indikerar det kvävebrist. En omedelbar åtgärd är att ge plantan tillskott av kväve med ett kväverikt gödningsmedel.

• Magnesiumbrist

Magnesium (Mg) är ett näringsämne som alla växter behöver. Vid brist på magnesium får bladen, framför allt de äldre gulorange, ljusa ibland bruna partier mellan bladnerverna. Bristen gör att hela bladet ser marmorerat ut och svår brist medför att hela bladet torkar in, vissnar i förtid och faller av. Genom att regelbundet gödsla tomatplantorna med ett allsidigt gödningsmedel minskar risken för skada avsevärt.

Övrigt

• Rotsjukdomar kan uppträda om du odlar i samma jord flera år i rad, vilket ofta är fallet vid odling i bäddar i växthus. Ett samlingsnamn på den här gruppen av skadegörare benämns ofta som ’’jordtrötthet’’. Det går inte att se några svampar eller andra skadegörare med blotta ögat, utan det handlar om mikroskopiskt små organismer som angriper plantans rötter. Det bästa botemedlet är att byta växtplats varje år men i ett växthus är det ofta inte möjligt. I stället förbättrar man jorden med rejäl inblandning av kompost, välbrunnen stallgödsel, gräsklipp och så vidare, alternativt så byter man ut all jord. Den jord som man tar bort kan användas till alla andra växter men inte till just tomat eller paprika som båda angrips.

• Bekämpningsmedel mot ogräs, eller herbicider som de heter med ett finare samlingsnamn kan ibland hamna på fel ställe och göra stora skador. Tomatplantan är mycket känslig för dessa preparat och de ska såklart hållas långt bort från plantorna av många orsaker. De senaste åren har det pratats mycket om ett ämne som finns i en del ogräsmedel inom lantbruket, pyralider som har orsakat svåra skador i trädgårdsväxter däribland tomat och paprika. Ämnet är väldigt giftigt för en del växter och drabbade plantor uppvisar svåra skador som hårt ihoprullade toppar som ser allmänt sjuka ut. Hos tomatplantan är det tillväxtpunkten i toppen på plantan som skadan uppträder och vid svåra angrepp dör hela plantan under en mer eller mindre utdragen process. Har plantan väl drabbats finns inget botemedel. Pyralider är i dagsläget en av de största utmaningarna för trädgårdsodlingen med många dokumenterade skador. Inkörsportar till trädgården är alltid inköpta produkter som jord och gödning och då nästan alltid i ekologiska sådana. Enda möjligheten att undvika att få in giftet i sin odling är att antingen själv tillverka sin jord och gödning eller att tills vidare helt undvika produkter som riskerar att innehålla pyralider.