Palsternacka
En rotfrukt med rötter i stenåldern
Vildpalsternackan kommer från Europa och Ryssland. Man tror att den plockades redan under stenåldern. Idag är den förädlade palsternackan en mycket uppskattad köksväxt över hela världen.
Palsternackan var ännu mer av en stapelföda i Europa innan potatisen kom hit. Man ansåg att det var en stärkande växt som gav kraft åt sjuka och orkeslösa. På våren kunde det vara ont om mat. Då var det extra tacksamt att plocka upp palsternackans övervintrade men fortfarande spänstiga rötter.
För den som ibland önskar sig några odlingszoner söderut, så kan det vara glädjande att den romerske kejsaren Tiberius importerade sin älskade palsternacka från Rhendalen. Rötterna blev godare av kyla, tyckte han. Och det stämmer – smaken blir märkbart sötare efter en rejäl frost.
Tidig sådd med färska frön
Palsternackan har lång utvecklingstid. Lägg fröna i jorden tidigt på våren, så fort jorden går att bearbeta. De köldtåliga fröna kan också sås på senhösten. Då gror de tidigt våren därpå.
Pallsternackans frö tappar fort i grobarhet. Så se till att fröna är färska.
Det kan ta 3-4 veckor innan de små plantorna tittar upp. Därför gillar vi odlingsknepet att blanda i enstaka rädisfrön i sådden av palsternacka. Rädisorna kommer kvickt fram och markerar var raderna går. Rädisorna blir snabbt skördeklara och lämnar plats för palsternackan att utvecklas.
Den ideala jorden för palsternacka är rik på mull. I stenig jord finns risken att rötterna delar sig när de stöter på en sten. Vattna i såraderna och strö ut fröna. Ett bra avstånd kan vara ca 10 cm mellan plantorna och 30-40 cm mellan raderna. Småplantor som eventuellt behöver gallras bort blir en fin tidig liten skörd.
Kom ihåg att vattna under groningsperioden.
Palsternackor är lättskötta
När palsternackorna väl kommit upp är de ytterst lättskötta. De brukar klara sig bra från skadedjur. Om morotsflugan skulle angripa är fiberduk ett bra skydd. Annars är det bara att vattna och ge lite näring. Lägg gärna gräsklipp eller annat organiskt material mellan plantorna. Detta håller fukten kvar i jorden, kväver ogräset och tillför extra näring allteftersom det bryts ner.
Palsternackan kan samodlas med exempelvis lök, rädisor och majs. Däremot gillar den inte potatis.
Det är främst under sensommar och höst som rötterna växer till sig. Men med sina frodiga bladverk är palsternackorna en prydnad i köksträdgården, så det är lätt att ha tålamod med att plocka upp dem. Särskilt när man vet att smaken förbättras av ett par omgångar frost.
Skörda och laga mat med palsternacka
Palsternackorna kan vinterlagras på en sval plats, gärna i lådor med sand.
En del av skörden kan också lämnas kvar i landet över vintern. Om palsternackorna täcks med ett rejält lager halm, så kan man skörda dem ganska långt in på vintern. När de sedan ohjälpligt fryser fast är det bara att vänta till våren. Då har rötterna blivit extra söta eftersom mycket stärkelse har omvandlats till socker. Plocka vårens palsternackor tidigt, för de blir träiga när de börjar växa igen.
Palsternackor är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter. Den söta och milda smaken gör dem lika goda ugnsrostade som i soppor, gratänger och mustiga grytor. Blanda i lite kokt palsternacka i potatismoset för variation. Eller skiva den tunt med kniv eller mandoling och torka till rotfruktschips. Palsternacka är också superfin som råkost, exempelvis finriven med vinägrett eller mixad i matberedare till konsistensen av ris. I östeuropeisk matlagning används palsternackans frö som krydda.
Författare: Johanna Damm
Faktagranskad av Erik Hoekstra
Senast uppdaterad 2022-10-14