Anna Kubel
Att odla är som den bästa terapin enligt mig, jag försvinner in i min egna lilla bubbla, pillandes med små frön, som sedan växer och behöver skolas om, vattnas, flyttas och till sist blomma. Det är en känsla svår att beskriva men de händer något i mig när jag odlar, när jag ser allt blomma och vet att varenda lilla blomma vuxit fram ur de där lilla fröet jag tagit hand om, lite som att bygga något och känna sig stolt. Jag trodde händer något i oss när vi för första gången får smaka de första tomaterna, söta små gurkor eller de där första späda morötterna direkt från jorden.
Oftast är jag ganska planlös vad gäller mina odlingar, eller jag planerar oftast för fullt men gör ändå aldrig så och har väl insett att jag gillar att få göra precis som jag känner, ändra mig under tiden och att det alltid blir så himla bra ändå. Viktigast är att min trädgård och mina odlingar känns kravlösa, noll stress och prestige, ogräs växlat med blommor, vissa saker lyckas jag otroligt bra med andra saker åker i komposten halvvägs in och det känns också okej.